Slutet på en era

Vi befinner oss nu på tidigt 1970-tal. Det är hundra år sedan Otto Meyer startade sin allra första gjuttillverkning på Surbrunnsgatan, inhyrd hos gälbgjutaren “Morgonstjärnan”. Själv slutade han som direktör för gjuteriet på Västmannagatan år 1919 då kollegan Arne Spanier tog över. År 1971 går Spanier bort. Hans son tar över verksamheten en kort tid. Tiderna är förändrade. Människor har skaffat sig nya konsumtionsvanor. Diskmaskiner, dammsugare, bilar och chartersemestrar har blivit överlägset mer attraktiva än bronsstatyetter.

År 1973 besöker Lennart af Petersens från Stockholms Stadsmuseum Meyers konstgjuteri. Med kamera och anteckningsblock dokumenterar han de olika faserna i den allra sista gjutningen som görs innan verksamheten bommar igen för gott. Det är tillblivelsen av statyetten “Den gyllene hästen” som vi får följa, Stockholms kapplöpningssällskaps stora pris för hinderlöpning 4 000 meter. Om du vill se af Petersens reportage som pdf online, så du klicka på bilden här nedanför.

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 10.58.50

Efter denna gjutning lägger Arne Spaniers son ned verksamheten. En era i husets historia är över. Här upphettas inga mer metaller och inga statyer fraktas längre ut genom portgången till gatan och vidare ut i landet. Huset står istället tomt och tyst och förfaller under åren som kommer.

501 - Statyhuvud under snö utomhus, SSM kopia

 

Källor och länkar

af Petersens, Lennart (1976) “Meyers konstgjuteri” i Stadsvandringar, Stockholms Stadsmuseum. Länk till sidan hittar du här.

Meyer, Olle (2012) Otto Meyer Fud. Ett Kapitel i det svenska konstgjuteriets historia. Instant Book: Stockholm.

Läs vidare om när huset förvandlas till filmateljé…  

Tillbaka