Rivningshotet

Rivningshotet

När gjuteriet läggs ner 1973 lämnas gårdshuset vind för våg åt sitt eget öde. Åren går utan att någon tar hand om det. 1983, då Meyerateljéerna precis flyttat in på rivningskontrakt, kan man läsa i lokaltidningen På Stan:

”Under de nära tio år som huset har stått tomt har det sakta förfallit och dammat igen. De smårutiga ateljéfönstren som börjar ända uppe vid takåsen … har pangats ett efter ett. Duvorna har flugit in i verkstaden och slagit bo där.”

Snart höjs det röster om att det bästa vore att jämna den slitna fastigheten med marken och bygga något nytt och användbart. Men Stadsmuseum och Stadsbyggnadskontoret håller inte med, de anser bestämt att fastigheten måste få stå kvar givet dess kulturhistoriska värde. Rivningsstriden om fastigheten blir omskrivet i media vid flera tillfällen. Men trots viljan hos många att låta huset stå kvar, är det ”svårt att begripa vad den ska användas till.” (Dagens Nyheter den 8 november 1983).  Exempel på andra rubriker kommer här:

Stockholms Stadsmuseum arbetar på sent 70-tal och tidigt 80-tal med en stor inventering av industrimiljöer i Stockholm.  Målet för inventeringen från fastighetskontoret lyder:

”Näringslivet är grundvalen för stadens ekonomi och utveckling. För att Stockholms historia skall bli åskådlig och gripbar krävs inte bara bevarande av exempel på äldre bostadsmiljöer – även byggnader och anläggningar från viktigare näringsgrenar har ett klart berättigande. Ett huvudmål måste vara att representativa anläggningar från för Stockholm väsentliga hantverk och industrier får fortsätt att existera, underhållas och levandegöras.”

Värdefulla Industrimiljöer i Stockholm, 1984, Red. Anna von Ajkay, Ingvar Lundkvist, Elisabet Wannberg Stockholms Stadsmuseum, s. 10

Inventeringen kan ses mot bakgrund av att flera representativa anläggningar i innerstan är direkt rivningshotade eller redan rivna till förmån för nya byggnader. I inventeringen blir det tydligt hur nära en rivning av Meyers gjuteri faktiskt är. Det görs nämligen ingen genomgående inventering av byggnaden, eftersom det redan finns ett beslut på att den ska rivas. Såhär ser det ut i Stadsmuseums översikt över inventerade fastigheter:

Av någon anledning så påbörjas dock ingen rivning utan åren fortsätter att gå, och under tiden används huset som filmstudio. Stadsmuseum lägger fram ett antal skrivelser om vikten av att bevara Meyers konstgjuteri. Bland kan man läsa från år 1984:

”Verkstadsbyggnaden med lokaler för gjutning m m och flygeln med kontor, förråd och bostad utgör en enhet och visar därför en idag unik välbevarad arbetsplats från år 1900. Verkstadsbyggnaden med flygelbyggnad har sålunda förutom ett industrihistoriskt och arkitekturhistoriskt också ett socialhistoriskt värde…

Rivning av flygelbyggnaden kan sålunda ej accepteras.”

Stockholms Stadsmuseum Björn Hallerdt, stadsantikvare & Kerstin Mandén-Örn, antikvarie, 6 juni 1984.

Källor